399 kommentar till den redigerade nyutgåvan Framtidsvisionen Eumeswil är Ernst Jüngers sista stora roman, och kom ut i Tyskland 1977. Redan 1981 publice- rades den av Bo Cavefors förlag i översättning av Richard Matz (1920–1992), och avslutade i och med detta förlagets ambitiösa Jüngerutgivning, som 1975 hade inletts med Stig Jonassons urval och översättning ur dagbokssviten Strahlungen, med den svenska titeln Dagböcker från Tyskland och Frankrike under krig och ockupation. Cavefors förlag av- vecklades 1982, och den svenska utgivningen av Jüngers verk lades därefer under åtskilliga år för fäfot. Eumeswil kan i Jüngers mycket omfattande produktion betraktas som en del av en större helhet, och anknyter till fera återkommande teman och fgurer i författarens tidigare verk. I bakgrunden antyds en svunnen världsstat, och sta- den Heliopolis – dessa hade skildrats i en essä från 1960 och utopisk roman från 1949 med samma namn. Det gäller även anspelningen på det nebulösa ordenssällskapet Mauretania och flosofen Friedrich Nietzsche, som allt som ofast fgure- rar i bakgrunden bakom namnet »den gamle krutskallen« – här även med den franska översättningen »Boutefeu« – vilka introducerades i Jüngers betraktelsesamling Det äventyrliga hjärtat år 1938 (på svenska 2022). Den återkommande ter- men »fellah(oid)« myntades däremot av historieflosofen Oswald Spengler i Västerlandets undergång från 1918/1922: »En återgång till primitivare tillstånd sker, men berövad sina starka och löfesrika element. Fellah-typen uppstår.«