Synspunkt Iscensättning av undervisning: Målrelationellt lärande i förskolan Monica Nilsson, Robert Lecusay, Karin Alnervik & Beth Ferholt Publisert i Barn 36(3–4) 2018: 109–126 Kommentar: Ingrid Pramling Samuelsson, Camilla Björklund & Niklas Pramling Göteborgs universitet, Sverige 119 Barn nr. 1 2019: 119–123 ISSN 2535-5449 Under senare tid har frågan om undervis- ningens natur och plats i förskolan aktuali- serats i diskussioner om svenska förskolan. Ett tillskott till denna vetenskapliga diskus- sion är temanumret av Barn (bind 36, nr. 3–4), i vilket frågan om undervisning han- teras från olika utgångspunkter. En mång- sidig genomlysning av vad undervisning kan innebära i förskolan är välbehövlig. För en sådan vetenskaplig diskussion behöver dock vissa grundläggande principer för kunskapsbildning beaktas. Så är tyvärr inte alltid fallet. I denna replik vill vi kort bemöta fundamentala brister i ett av de bidrag till nämnda temanummer, artikeln av Nilsson, Lecusay, Alnervik och Ferholt, där, vad vi kommer argumentera och visa, ogrundade och direkt felaktiga påståenden görs om arbeten som vi skrivit (själva och/eller med andra forskare). Vi ställer oss frågande till hur Nilsson m.fl. väljer att redogöra för den pedago- giska ansats som benämns utvecklingspe- dagogik och särskilt på vilka grunder denna redogörelse förs. I enlighet med Veten- skapsrådets etiska riktlinjer för forskning är ett krav för god forskning att vara opar- tisk i sin granskning av andras forskning (Vetenskapsrådet 2017; för övrigt en publi- kation som Nilsson m.fl. själva hänvisar till i sin artikel), vilket innebär att redogöra för annan forskning genom tydlig förankring i relevanta källor. Det vi finner förvånande i sättet som utvecklingspedagogiken be- skrivs är bland annat följande: Vi kopplar den linjära synen på lärande till det Bennett (2005) kallar skolförbe- redande. Sättet att beskriva och definiera undervisning inom det utvecklingspeda- gogiska perspektivet placerar vi inom ramen för det Bennett (2005) beskriver som en mer skolförberedande förskole- pedagogik då vi ser likheter mellan det linjära och det utvecklingspedagogiska. (Nilsson m.fl. 2018: 111) Vi finner denna kategorisering av utveck- lingspedagogiken förvånande, i och med att de utvecklingspedagogiska studier som genomförts under många år och den teori- utveckling som dessa bidragit till visar på en mycket mer komplex bild av relationen mellan undervisning och lärande, allt annat än linjär. I själva verket har vi i en mängd texter just betonat att det inte finns någon linjär relation (kausalitet) mellan undervis- ning och lärande. En annan direkt felaktighet som Nilsson m.fl. hävdar är påståendet att utvecklings-