17 Åke Viberg UNIVERSELLT OCH SPRÅKSPECIFIKT I DET SVENSKA ORDFÖRRÅDETS ORGANISATION 1 1. Introduktion I den här uppsatsen kommer svenskans ordförråd att betraktas i ett tvär- språkligt perspektiv. (Jämför Viberg 1992). Med det menas att jag kommer att försöka ange vilka drag i svenskans struktur som representerar allmänt återkommande mönster i världens språk (universella drag) och vilka drag som är mer eller mindre unika (språkspecifika drag) och oftast saknar en motsvarighet i andra språk, eventuellt med undantag av de närmast besläktade språken. Även inom ett språk uppvisar språkspecifika drag ofta mer komplexa egenskaper i olika avseenden än universella drag, vilket är utgångspunkten för markeringsteorin (Greenberg 1966). Omarkerade drag förekommer i fler språk än markerade samtidigt som de t ex har högre frekvens i enskilda språk och representerar en föredragen tolkning i fall av neutralisation. Uppsatsen inleds med en översikt av generella principer för ordförrådets organisation. Som ett exempel på hur svenskans ordförråd är strukturerat ges därefter en kort skiss av verbordförrådet som kan indelas i ett antal tämligen omfattande grupper av betydelsemässigt besläktade ord (semantiska fält). Uppsatsen avslutas med en något mer detaljerad genomgång av ett sådant semantiskt fält, nämligen verb som anger rörelse och förflyttning. 1 Arbetet med denna uppsats har utförts inom min tjänst i lexikalisk forskning som finansieras av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR).