Ville Sarkamo HEDERNS OCH ÄRANS SPRÅK. DE KAROLINSKA OFFICERARNAS RETORIK I SAMBAND MED TJÄNSTEPLACERINGARNA EFTER DET STORA NORDISKA KRIGET 1700–1721 1. Ärans roll i officerskåren Under det karolinska enväldets dagar var Sverige en stormakt som med vapen i hand hade tillskansat sig en maktposition i Nordeuropa. Landet styrdes av krigarkungar och statsförvaltningen utformades i huvudsak efter militärt mönster. Stormaktstidens Sverige har ofta betecknats som en maktstat eller militärstat. 1 Militärkarriären var en viktig och populär bana som kunde leda till högre positioner i samhället. Stora krig krävde stora arméer och därmed också ett stort antal officerstjänster. Karl XII:s död och Sveriges dramatiska förlust i det stora nordiska kriget ledde till en kraftig förminskning av armén, vilket innebar färre officerstjänster. Efter kriget började således en ny batalj som den här gången gällde officerstjänster och som utkämpades de svenska officerarna emellan. Alla officerare var i praktiken veteraner från kriget och hade på det sättet moralisk rätt till en tjänst inom krigsmakten. Då officerarna vände sig till riksdagen för att ansöka om tjänster var det viktigt att använda passande retoriska strategier. 2 I denna artikel undersöker jag hur de officerare som kämpade för Karl XII, de så kallade karolinerna, kommunicerade med makthavarna efter det stora nordiska kriget. I tal, handlingar och tänkesätt var både krigarna och makthavarna, som ofta var krigare själva, starkt präglade av begrepp om heder och ära. Mitt syfte är att visa hur de karolinska officerarna både kunde och var tvungna att åberopa faktorer som var förknippade med heder och ära då de skulle söka eller slå vakt om officerstjänster. Jag kommer att fokusera på några exempel som visar hur detta kunde gå till i praktiken. Ett annat, 1 Se t.e.x Gunnar Artéus, Krigsmakt och samhälle i frihetstidens Sverige (1982), passim; Onni Korkiakangas, Kaarle XII:n kenttäarmeijan huolto sotaretkillä 1700–1701 mannereurooppalaisten huoltojärjestelmien näkökulmasta (1974), s. 58–60; Jan Lindegren, ”The Swedish ’Military State’ 1560–1720” (1985), passim; Seppo Tiihonen– Heikki Ylikangas, Virka valta kulttuuri (1992), s. 54. 2 Kaarlo Wirilander, Suomen upseeristo 1700-luvulla (1950), s. 196; Ville Sarkamo, Kunnian hallitsema karoliinien sotilaskulttuuri Ruotsin valtakunnassa 1680–1740 (2008), passim.