215 Från lagringskultur till streamingkultur Om att skriva samtidens näthistoria RASMUS FLEISCHER Under det tidiga 2000-talet stod hårddisken i centrum för det vardagliga bruket av informationsteknologi. Det fanns goda skäl att tala om en digital ”lagringskultur”, som Pelle Snickars gjorde i en essä från år 2010. 1 Men redan nu, ett fåtal år in på 2010-talet, börjar denna lagringskultur framstå som ett passerat stadium i internets historia. Mediehistorien förefaller ha tagit en ny riktning: uppåt, mot det så kallade Molnet. Det här kapitlet är ett försök att närma sig frågan om hur detta pågående teknik- och kulturskifte kan begripas. Lagringskulturen En preliminär definition av den digitala lagringskulturen kan ta fasta på tre aspekter. För det första att datoranvändare i allmänhet satte ett värde i att ha filer lagrade i ett lokalt arkiv, så att de förblir tillgängliga oavsett om det finns en aktiv uppkoppling mot internet. För det andra att använ- darna tenderade att lägga en betydande tid på att sortera och gallra bland filer för att skapa ordning i det lokala arkivet. För det tredje att masskon- sumtionen av hemelektronik i väsentlig grad underblåstes av en ständigt ökad efterfrågan på digitalt lagringsutrymme. Nollnolltalet gjorde oss alla till arkivarier. 2 Vi upprättade digitala arkiv i megabyte, gigabyte och terabyte. Persondatorns hårddisk tenderade att bli den plats där vi lagrade såväl text och foto som musik och film – och för varje år lagrade vi allt mer data på våra hårddiskar. Därtill skaffade vi mp3-spelare som vi fyllde med musik och digitalkameror som lät oss ta tusentals högupplösta fotografier som hamnade på datorns hårddisk. Vi