läkartidningen nr 5 2009 volym 106 287 klinik och vetenskap klinisk översikt Goda matvanor hos barn och ungdomar är en förutsättning för normal tillväxt och utveckling – och god hälsa. Förutom att minska riskerna för kortsiktiga hälsoproblem som övervikt, ätstörningar och karies kan sunda matvanor under uppväxt- åren minska risken för mer långsiktiga hälsoproblem som hjärt–kärlsjukdom, typ 2-diabetes och cancer [1]. FN:s barn- konvention slår fast barns rätt till näringsrika livsmedel i till- räcklig omfattning, rent dricksvatten och undervisning i nä- ringslära [2]. Skolan når alla svenska barn och ungdomar och är en viktig arena för att initiera och vidmakthålla en hälsosam livsstil med regelbunden fysisk aktivitet, näringsriktig mat samt kunskap om faktorer som positivt och negativt påverkar hälsan på kort och lång sikt. Livsstilsmönster som etableras i ungdomsåren blir ofta bestående in i vuxenlivet [3]. I sämsta fall kan skolan bidra till att etablera en ohälsosam livsstil genom dålig miljö med korta matraster, bullriga matsalar, mindre välsmakande och/eller otillräcklig skolmat, stor tillgång till skräpmat via skolkafeterior och automater, negativt socialt tryck och otill- räcklig fysisk aktivitet [4], men skolan kan också vara en ut- märkt plats för såväl primär- som sekundärprevention samt grundlägga och befästa goda matvanor [5, 6]. Matens plats i skolan Sverige och Finland har en lagstiftning som ger barn rätt till kostnadsfri skolmat [7], vilket gör länderna unika i världen. Den svenska lagen säger dock ingenting om den näringsmässi- ga kvaliteten på skolmaten, måltidens längd, tidpunkten eller måltidsmiljön. Livsmedelsverkets »Bra mat i skolan« [8] ut- kom 2007 efter ett regeringsuppdrag och är tänkt att fungera som stöd för kommuner och skolpersonal. Den omvandlar de svenska näringsrekommendationerna [9] till mat- och livsme- delsbaserade råd (Fakta 1). Skolmåltiden härrör från slutet av 1800-talet då man insåg att många barnfamiljers ekonomiska nöd och misär – med sto- ra barnkullar, utbredd fattigdom och kronisk undernäring, på gränsen till svält – utgjorde ett betydande hinder för barnens skolgång. Barn i Sverige svälter inte längre; i stället är övernut- rition med övervikt och fetma ett stort problem med hälsokon- sekvenser på såväl kort som lång sikt [10]. Vi lever i ett »fetto- gent« samhälle, där en mängd faktorer från individ- till sam- hällsnivå samverkar och ger ett för stort energiintag i förhål- lande till förbränningen [11]. Det finns ett starkt samband mellan barns hälsa och levnadsstandard. Barn i socioekono- miskt utsatta grupper har sämre matvanor och löper större risk för ohälsa än barn i socioekonomiskt mindre utsatta grupper [12-14]. Det finns också tydliga kopplingar mellan låg socioeko- nomisk status och förekomst av övervikt och fetma hos både mindre barn [15] och unga vuxna [16]. Amerikanska data talar för att risken för övervikt och fetma direkt påverkas av famil- jens privatekonomi. Raffinerade spannmålsprodukter och produkter med tillsatt socker och fett tillhör de billigaste att köpa och överkonsumeras därför lätt av ekonomiskt missgyn- nande familjer [17]. I ett internationellt perspektiv har svenska barn god hälsa [18], men trots att Sverige har mindre inkomstskillnader än många andra länder [19] inverkar socioekonomiska skillnader påtagligt även här. I en undersökning från Stockholms län [14] redovisas att intaget av »onyttig« mat (godis, choklad, chips, kakor, bullar, läsk, hamburgare, kebab, pizza, pommes frites) är betydligt högre bland barn till mödrar med låg utbildning och utländsk bakgrund än bland barn till högutbildade mödrar och de med svensk bakgrund. Skol- och folkhälsopolitik I Sverige, Norden och Europa har flera handlingsplaner mot övervikt arbetats fram de senaste åren, med fokus på förbätt- rade matvanor och ökad fysisk aktivitet. På regeringens upp- drag tog Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket 2005 fram ett underlag till handlingsplan [20]. Den innehöll förslag på 79 samlade insatser för att främja hälsa och förebygga över- vikt med regering, statliga myndigheter, kommuner och/eller landsting som huvudaktörer. Bland annat föreslogs en föränd- ring av skollagen så att de måltider som serveras inom förskola, skola och gymnasieskola ska vara i överensstämmelse med gäl- lande nationella näringsrekommendationer. År 2006 publicerade Nordiska ministerrådet en plan för bättre hälsa och livskvalitet [21]. Barn och ungdomar är priori- Maten i skolan – långt mellan kostråden och verkligheten AGNETA HÖRNELL, med dr, dietist, institutionen för kost- vetenskap TORBJÖRN LIND, med dr, över- läkare, Pediatrik, institutionen för klinisk vetenskap torbjorn.lind@epiph.umu.se SVEN ARNE SILFVERDAL, med dr, barnhälsovårds- överläkare, Pediatrik, insti- tutionen för klinisk vetenskap; samtliga Umeå universitet; för Svenska barnläkarföre- ningens och Livsmedelsverkets gemensamma expertgrupp för pediatrisk nutrition (PENUT) Skolan bör ha en positiv roll i folkhälsoarbetet, dels genom att ge eleverna kunskap om sambanden mellan hälsa, kost, fysisk aktivitet och livs- stil, dels genom att erbjuda god och näringsriktig mat och möjlighet till regelbunden fy- sisk aktivitet. Skolmaten utgör fortfarande en utjämnande faktor när det gäller näringsintag mellan barn från resursstarka och re- surssvaga områden. Svenska skolbarn till och med årskurs 9 garanteras kost- nadsfri mat i skolan genom nu gällande lagstiftning. Livsmedelsverkets råd »Bra mat i skolan« och »Bra mat i förskolan« kompletterar de svenska näringsrekommenda- tionerna och underlättar pla- neringen för måltider i skolan. sammanfattat läs mer Fullständig referenslista http://ltarkiv.lakartidningen.se »Hem- och konsumentkunskap är ett numera underutnyttjat skolämne för teoretisk kunskap och praktisk träning i att etablera goda matvanor …«