1 Global rättvisa: en introduktion Eva Erman I den politiska teorins historia har relativt lite intresse visats för moralfrågor på den internationella politiska arenan. Samtidigt har de filosofiska diskussionerna kring storheter som frihet, jämlikhet och rättvisa nästan uteslutande varit universalistiska i sina anspråk, det vill säga de har behandlat frihet för alla och jämlikhet mellan alla. Mot bakgrund av ett växande intresse för politiska frågor på det globala planet i ljuset av ökad globalisering, rörande allt från fattigdom och klimatförändringar till terrorism och migration, har en spänning blottats inom den liberala tanketradition som dominerat västerländsk politisk filosofi: liberaler har å ena sidan utgått ifrån en moralisk egalitarianism (jämlikhet), alltså antagandet att alla människor i egenskap av att vara människor bör behandlas med lika moralisk hänsyn, å den andra tillämpat denna egalitarianism inom ett givet territorium (en stat/politisk samfällighet). Och snarare än att statens förutsättningar analyserats i denna tillämpning så har den territoriella enheten varit underförstådd i den filosofiska undersökningen. Inom politisk teori idag har moraliska frågor rörande det internationella systemet i första hand kommit att behandlas under rubriken global rättvisa. Man kan säga att tre dominerande positioner utkristalliserat sig i den globala rättvisedebatten utifrån olika förhållningssätt till den liberala spänningen ovan. Kärnfrågan som kommit att forma positionerna har handlat om förutsättningarna för jämlikhet. Det kosmopolitiska perspektivet utgår ifrån att individen är den grundläggande enheten av moralisk betydelse. Den egalitära principen om människors lika värde kräver att vi skapar politiska institutioner för distributiv rättvisa även utanför statens gränser då dessa ses som moraliskt godtyckliga. Inom det vi kan kalla den liberal-nationalistiska positionen ställer man sig skeptisk till distributiv rättvisa i det internationella systemet eftersom man menar att det liberala idealet om opartiskhet bara kan appliceras inom en nationalstatlig ram och/eller att människor har ett moraliskt intresse av att tillhöra en självbestämmande enhet. Gemenskapen är en förutsättning för jämlikhet. Positionen mellan dessa två—som ofta kallas den Rawlsianska—är inte alltid lätt att skilja från den liberal-nationalistiska då båda betonar värdet av kollektivt självbestämmande och ofta drar ut liknande politiska konsekvenser. Förespråkare för den Rawlsianska positionen framhäver dock den politiska ordningen snarare än gemenskapen som ett villkor för jämlikhet. De liberala värdena reciprocitet och tolerans sätts i förgrunden medan den liberala tanken om egalitär distribution utifrån individen som minsta moraliska enhet får träda tillbaka på den globala politiska arenan till förmån för principer mellan folk/nationer som kan accepteras av liberala såväl som icke- liberala stater.