Non-edited and non-formatted version of Jayne Svenungsson, ‘Heidegger och teologin i ljuset av de svarta häftena’, in Hein Berdinesen and Petter Storm Torjussen (eds), Heideggers Testamente: Filosofien, nazismen og de svarte heftene (Oslo: Dreyers Forlag A/S, 2019), 609–623. Heidegger och teologin i ljuset av de svarta häftena Jayne Svenungsson Heidegger och teologin Under det sena 1980-talet och det tidiga 1990-talet trädde receptionen av Heideggers verk på flera sätt in i en ny fas. Det var under dessa år som Victor Farías och Hugo Otts graverande studier publicerades. Om Heideggers nazisympatier hade varit kända ända sedan hans eget explicita ställnings- tagande i sitt rektorstal från 1933, blottlade Farías och Ott genom en rad tidigare okända dokument nya dimensioner av Heideggers politiska engagemang och övertygelser. 1 Skiftet mellan 1980-tal och 1990-tal var också tiden då Heideggers föreläsningsserier från den första Freiburgperioden började komma ut i Gesamtausgabe.2 Dessa sedermera flitigt diskuterade föreläsningar vittnade bland annat om Heideggers intensiva intresse för religiös erfarenhet som ett fält för fenomenologisk reflektion. Det föreföll rentav som om Heidegger i väsentlig mening hade upptäckt den fenomenologiska metoden just genom sitt intresse för religiösa erfarenheter såsom de gestaltade sig i en rad klassiska teologiska texter. Nu var även Heideggers teologiska intresse något som var känt sedan länge. Just som hans politiska preferenser hade varit bekanta redan genom hans faktiska livsbana, så hade de teologiska rötterna till hans tänkande vid flera tillfällen antytts av honom själv. I en berömd och ofta citerad kommentar från tidigt 1950-tal heter det exempelvis: ”Utan denna teologiska härkomst hade jag aldrig kommit in på tänkandets väg. Och vår härkomst förblir alltid vår framtid.”3 Som jag ska visa längre fram har de teologiska undertonerna i Heideggers verk också varit ett återkommande tema inom eftertidskrigens teologiska diskussioner. Inte desto mindre innebar offentliggörandet av de tidiga Freiburg- föreläsningarna att debatten om teologins betydelse för Heidegger fördes upp på en ny nivå. Till detta kom en rad banbrytande verk som på olika sätt belyste hur Heideggers tidiga fenomenologi växte fram just ur hans arbete med teologiska texter, däribland Theodore Kisiels The Genesis of Heidegger’s Being and Time (1993), John van Burens The Young Heidegger (1994), samt Kisiels och van Burens gemensamt redigerade bok Reading Heidegger from the Start (1994).4 På vilket sätt kastade publiceringen av Heideggers tidiga Freiburg- föreläsningar nytt ljus på hans filosofi? För att erhålla ett svar behöver vi se närmare på hans föresats under dessa år att utveckla vad han själv benämnde en ”fakticitetens hermeneutik”. 5 Mer specifikt ville Heidegger blottlägga den konkreta eller faktiska livsvärld som ligger dold under traditionens avlagringar i klassiska texter som Paulus brev eller Aristoteles etik. Ett embryo till denna strävan att nå bortom den traditionella filosofins abstrakta kategorier återfinns