2 Svensk Botanisk Tidskrift 110: 6 (2016) mer sentida och dök upp i vårt land för bara tretusen år sedan. Andra forskare ha dock hävdat att pollenanalysen inte ger en fullständig bild av arters utbredningar eftersom träden inte alltid producerar något pollen när de lever under svåra förhållanden på gränsen av sina utbredningsområden. Dessutom styrs pollenbaserade uppskatt- ningar av temperaturen under gångna tider till stor del av förändringar i proportionerna mellan olika trädslag, och en uppvärmnings- signal kan försenas på grund av den geogra- fska obalansen mellan klimat och trädpopu- lationer. Makrofossil (alltså frö, frukter, blad och andra växtdelar som är minst någon milli- meter stora och som kan identiferas utan mikroskop) kan ge ytterligare insikter i den postglaciala temperaturutvecklingen, men är mer sällsynta än pollen. En studie som nyligen publicerades i Nature, där man analyserat makrofossil som hittats i sjö- sediment, visar att sommartemperaturerna i nordligaste Europa var cirka 2 °C högre under tidig holocen (11 700–7 500 år sedan) än vad tidigare rekonstruktioner baserade på pollendata visat (Väliranta m.f. 2015). Sedan länge har forskare även noterat att de spridningshastigheter som uppskattats med pollenanalys är för höga för att kunna förklaras av trädens normala spridnings- mekanismer (Skellam 1951), och det har D en senaste istiden drabbade norra Europa hårt. Vid nedisningens höjdpunkt för ungefär tjugotusen år sedan täckte en upp till tre kilome- ter tjock ismassa hela Skandinavien, liksom delar av nuvarande Storbritannien, Tysk- land, Polen, Baltikum och västra Ryssland. Det är svårt att tro att något levande kunde överleva detta angrepp! Den rådande synen var länge att istäcket helt befriade det skandinaviska landskapet från träd och andra växter, ända tills en återgång till mildare klimat (för cirka nio- tusen år sedan) smälte bort istäcket och träd började vandra tillbaka från de stora isfria områdena i södra och östra Europa (makro- refugier). Men hur kan vi veta var de olika träd- slagen och andra växter överlevde och vilka vandringsvägar de tog under den post- glaciala migrationen norrut? För att svara på den frågan har forskare traditionellt använt fossilt pollen och andra mikrofossiler (t.ex. sporer och alger) från sjösediment och på så sätt kartlagt vilka träd och andra växter som har funnits på olika platser under tidernas lopp. Pollenanalysen ger en artbestämning och ofta också en frekvensuppskattning av de olika trädslagen. Resultaten från dessa studier har hittills visat att tallen Pinus sylvestris vandrade in i Sverige och Norge för ungefär niotusen år sedan, medan granen Picea abies var betydligt Länge har kampen rasat, mellan dem som menat att istiden gjorde rent hus med all växtlighet i Skandinavien och dem som tyckt sig se bevis på att växter kan ha överlevt på enstaka platser. Här kommer stöd för den senare skolan. Gran och tall kan ha överlevt i Skandinavien under istiden LAURA PARDUCCI & MARI METTE TOLLEFSRUD