Instutionen för Mark- och vattenteknik Operativ prediktionsmodell för miljöpåverkan av vägsalt – en förstudie Per-Erik Jansson 1 , Ann-Catrine Norrström 1 , Hans Cedermark 2 , Lennart Folkeson 3 1 Institutionen för Mark- och vattenteknik, KTH 2 Centrum för Drift och underhåll av infrastruktur, KTH 3 Väg- och transportforskningsinstitutet Bakgrund och problemformulering Vintersaltning med natriumklorid (NaCl) förekommer i hela södra Sverige och upp i Dalarna och Västernorrlands län. Längre upp i Sverige saltas mycket lite med undantag för E4:an. Spridningen av vägsalt i Sverige startade i mitten av 1960-talet och givorna har ökat stadigt sedan dess. Idag sprider Vägverket mellan 200 000 och 300 000 ton per år. Till det kommer den andel som kommunerna sprider. Natriumklorids påverkan på den omgivande miljön har studerats i olika inventeringar och forskningsprojekt sedan 1970-talet i Sverige. Det är framför allt Cl jonens påverkan som har undersökts i grundvatten och ytvatten (Bäckman et al, 1979; Bäckman & Folkeson, 1995; Thunqvist EL, 2000;), enskilda brunnar (Olofsson & Sandström, 1998) och vegetation (Blomqvist, 2001). Klorid transporteras ganska fritt i marken och deltar i mycket ringa utsträckning i kemiska processer jämfört med andra ämnen. Det innebär att det är förhöjda Cl halter som observeras först. De skador som Cl jonen ger upphov till i vattentäkter är ringa, men en förhöjd halt visar att det finns en hydraulisk kontakt mellan vägen och vattentäkten. Det finns därmed risk för att andra mer farliga ämnen kan nå vattentäkten på sikt. I motsats till Cl så deltar andra ämnen i markprocesser och det sker därmed en fördröjning av deras transport i marken. Natrium, den andra jonen i vägsalt fördröjs i den omättade markzonen genom jonbytesprocesserna. Den första indikationen på en påverkan av natrium är en ökad hårdhet (kalcium+magnesium) i grundvatten (Fabricius & Olofsson, 1996; Norrström & Bergstedt, 2001) och i ytvatten (Shanley, 1994; Mason et al., 1999). Natrium påverkar också markförhållandena så att en uttransport av de tungmetaller som finns ackumulerade längs vägar kan frigöras för vidare transport (Norrström & Jacks, 1998; Norrström & Bergstedt, 2001). Även om det idag finns relativt mycket kunskap om påverkan på naturmiljön och på tekniska kunstruktioner när vägsalt sprids så existerar inget enkelt alternativ. Väghållaren måste därför göra en avvägning mellan transportpolitikens delmål trafiksäkerhet, transportkvalitet och 1