105 ”– Visst kan jag tolka, sa Eino. Mie käänän.” Mikael Niemi, meänkieli och läsare i och utanför Tornedalen Hans Landqvist 1. Inledning Ämnet för den här artikeln är litterär ferspråkighet och språkväxling utifrån den svenske författaren Mikael Niemis roman Mannen som dog som en lax (2006), vilken till stor del utspelar sig i svenska Torneda- len. Med ’litterär ferspråkighet’ avser jag den situation då två eller fe- ra språk, inklusive varieteter av ett språk, uppträder i ett litterärt verk (jfr Eriksson & Haapamäki 2011:44, Jonsson 2012:212). Ett exempel är den replik ur romanen som fungerar som artikelns huvudrubrik: ”– Visst kan jag tolka, sa Eino. Mie käänän.” (Niemi 2006:84, kursiv stil i originalet). Huvudspråket i romanen är svenska, men meänkieli och andra språk, liksom varieteter av språk, uppträder i romanen (Landqvist 2012:24–36). I repliken kommer ferspråkigheten och språkväxlingen till uttryck vid ett polisförhör, där Esaias Vanhakoski ska förhöras om sin even- tuella inblandning i mordet på Martin Udde. Denne har hittats död i sitt hem i Pajala, mördad med ett laxljuster, vilket framkommer redan i romanens titel: Mannen som dog som en lax. Den tvåspråkige Esaias Vanhakoski begär att förhöret ska genomföras på meänkieli, eftersom meänkieli sedan 2000 är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Polismannen Eino Svedberg erbjuder sig därför att tolka. En läsare som inte behärskar meänkieli eller fnska kan tro att den inledande satsen i Einos replik, ”Visst kan jag tolka …”, är en svensk motsvarighet till fortsättningen på meänkieli, ”Mie käänän”, medan en läsare som be- härskar både svenska och meänkieli eller fnska vet att ”Mie käänän” motsvaras av ”Jag översätter”. Genom den här fallstudien vill jag klarlägga vad Niemi gör i sin ro- man för att återge den ferspråkighet som fnns i Tornedalen, på indi-